Lördag morgon, 29 januari, samlades ca 60 personer, i föreläsningssalen på Regiondjursjukhuset Strömsholm, för att lyssna på föreläsare R. Eddie Clutton, från Edinburgh University, samt delta i årsmötet för föreningen.
Med den inledande mattematiska formeln:
C6H12O6 → 6CO2 + 6H2O + 36ATP + Heat ← Eating is stupid
så fångade han kursdeltagarnas uppmärksamhet och formlerna blev ett återkommande tema under dagen.
Efter en grundlig genomgång av andningens funktion och verkningsmekanismer så förstod nog alla i salen värdet av att stödja andningen under anestesi på ett korrekt sätt. Använder man sig av kontrollerad andning vid fel tillfälle så kan det skapa mer problem än det var ämnat att lösa.
Eddie förklarade skillnaderna, samt för och nackdelarna, med olika former av assisterad ventilering. En av många tänkvärda saker som kom upp under dagen var att mild hypercapne är en bra för att det hjälper till att kompensera för de negativa effekterna från anestesin. Men var gränsen går från att det är en positiv effekt till att bli negativ är det ingen som vet.
Därefter gick vi teoretiskt igenom hur man praktiskt genomför en upp och nedkoppling till ventilator. Volymer, frekvenser, NO-NOs och övrigt man skall tänka på diskuterades.
Efter en mycket god lunch och besök i sponsorernas montrar så samlades vi för årsmöte. När årets formalia var avklarade så ägnades resten av eftermiddagen åt neuromuskulära blockader. Det jag tar med mig allra mest från eftermiddagen är hur enormt viktigt det är att man väljer rätt kombination av preparat för att slutresultatet skall bli bra. Man måste verkligen veta vilka kontradiktioner som finns!
Tack för en mycket trevlig och lyckad djupdykning i ämnet ”Ventilering”
//Ulrika Sjösten
PS hand outs hittar ni på medlemssidan DS
Dagens andra föreläsare var Lennart Sjöström och han behöver nog ingen närmre presentation. Han pratade om lokal/regional anestesi och analgesi. Lennarts föreläsning handlade om smärta och smärtöverföring, olika typer av lokalanestetika/blockader, farmakologi och tillstånd då man bör använda lokalanestesi. Jag tror personligen att vi alla, både veterinärer och djursjukvårdare, kan förbättra denna användning med vår ökade kunskap. Roligt att lyssna på en så kunnig föreläsare som även förmedlade sin praktiska erfarenhet. 
Huvudföreläsare var Derek Flaherty, DipECVA, Glasgow University. Han talade engagerat och medryckande om sitt forsknings- och intresseområde, totalintravenös anestesi (TIVA) på hund och katt. . TIVA kan i sin enklaste form utföras med upprepade injektioner som ges manuellt. Bolusinjektioner medför dock att anestesidjupet varierar. Derek arbetar med att tillföra anestetika och analgetika i form av infusion med pump. Det är viktigt att man känner till anestesimedlens effekter, nedbrytning och utsöndring. På smådjur är det främst kombinationer med propofol och opioid (alfentanil) som används. Patienterna brukar sederas med t ex medetomidin. Derek anförde att man med TIVA mycket snabbt inducerar anestesi och vid behov snabbt fördjupar den. Patienterna vaknar förutsägbart snabbt och utan illamående. Metoden ger även ett mindre stress response. Ett annat viktigt skäl att använda TIVA är att begränsa användningen av gaser som förorenar både på arbetsplatsen och i atmosfären. Mot tekniken talar att det går åt dyra läkemedel, att det finns stor variation i individuellt svar på givna doser och det finns ingen "autoreglering" som det gör med gasanestesi. Precis som med gasanestesi kan utrustning "syringe drivers" krångla och övervakningen är minst lika komplex och viktig. Patienten behöver andas oxygenberikade andningsgaser. Derek Flaherty har puplicerat ett flertal vetenskapliga artiklar om användningen av TIVA bl.a i tidskriften Veterinary Anaesthesia and Analgesia. 
